Kom och tänka på förut om jag aldirg hade slutat i hadbollen och hade slutat med hästarna. Jag valde att sluta med handboll och satsa på ridningen till 100 %. Tänk om jag hade gjort ett annat val. Nu 3 år senare ångarar jag inte en minsta minut. Alla unnderbara minnen på häst ryggen och alla vänner man har fått bara på att rida. 

 

Kan faktist inte tänka mig ett liv utan hästar, mitt liv är gjort för att gå upp tidiga morgonan bara för att hästarna ska få mat, vara ute i alla vänder från att dö av värme från att inte känna sin kropp för det är så kallt ute. När jag lär känna nya männsikor som inte rider får jag ofta höra 'hur orkar du?' jag orkar för det är något jag har gjort i hela mitt liv och det skulle vara konstigt att inte göra det. 

 

Mina häsatr är mitt liv, och kommer för alltid att vara mitt liv. Jag satsar och jag vill verkligen komma någong stans med detta. 

 

När denna bilden togs hade jag spelat min sista match för evigt, så klart vann vi. Om jag ska vara ärlig saknar jag faktist de men om jag hade slutata rida så skulle jag dö, man kan inte göra allt här i livet. Vissa beslut är jobbigare än andra.. 

 

Jag är jag och jag är Kajsa Tobiasson som alltid väljer hästarana före allt annat här i livet, och de är jag stolt över.