Kvalade i Varberg året därpå eftersom han var skadad när kvalet på Grevagården gick av stapeln. I Varberg vägrade vi dock ut oss, han var inte frisk än.. 

 

Kvalade sedan 2010 på Grevagården där vi slutade fyra. Fram till semifinalen lyckades han dessvärre skada sig igen och än en gång kom han igång precis innan semifinalen. Min tränare Pernilla åkte med för att hjälpa till och hjälpte mig genom hela tävlingsdagen. På framridningen var han helt galen, bockade, kickade och studsade. Kunde knappt rida fram. Blev självklart irriterad och besviken på att han betedde sig så, men han tyckte ju bara att det var kul. 

Vi bestämde oss för att bara låta honom vara tills vi gick in på framhoppningen för att inte orsaka någon olycka. Även där var han lite knas men mycket lugnare. Det blev tyvärr ett missförstånd mellan domaren och dem i utsläppet så helt plötsligt så bara kastades jag in på banan efter en lite smått kaotisk framridning och framhoppning. Det sista Pernilla sa var att -Skit i om han dummar sig, se bara till att ha kul nu! Han drog i 180 genom hela banan men på något vänster kom vi rätt överallt ändå förutom på näst sista hindret, men vi tog oss ändå runt felfritt. 

Mamma, Pernilla och min vän Moa som var med mig jublade av lycka när jag gick ut och sa att det såg jättebra ut. Jag däremot var så fruktansvärt besviken att jag bara travade iväg och struntade i vad de sa. Kom sedan tillbaka och lämnade över Mathis till Mamma och gick därefter upp på läktaren. Hade inte hört några resultat men räknade inte med några höga poäng direkt. 

Strax därefter ringde Malin, Mathis förra ägares mamma till mig gråtandes. Jag undrade självklart vad det var och hon skriker bara i telefonen -Hur bra rider du unge?!?! Jag fattade ingenting och svarade att allt gick åt helvete. 

-"Du ligger ju för fan fyra Tove, det är 5 startande kvar!! Du har ju gått vidare!"

Jag blev helt stum, visste inte vad jag skulle säga. Var fortfarande besviken på rundan men samtidigt helt chockad.

-Jag skulle rida i Scandinavium, förstår ni känslan? Helt sjukt. 

 

Gick efter prisutdelningen gick vi upp till VIP:en, åt tårta, testade ut hjälmar, pratade med en kille om hur allt skulle gå till, hur vi skulle bete oss osv. 

 

På måndagen åkte vi tillbaka till Göteborg för att rida i Scandinavium och känna på det hela, men även för att lära oss hitta, dra startordning och få reda på när vi skulle vara där och så. 

 

Laddade egentligen inte upp på något särskilt sätt inför lördagen utan tog det som det kom. Var där i tid, mötte upp Malin och Tiffany (Mathis gamla ägare) som skulle hjälpa mig på framridning, framhoppning och sådant. Tiffany var där och tävlade i Morgondagens vinnare och hade varit där även året innan så dem hittade överallt vilket var väldigt skönt. De hade även väldigt bra tips på hur man kunde göra för attt lugna ner sig och sånt. Hon dem hade ju varit med om samma sak själva. 

Gick banan tillsammans med Tiffany som gav en massa bra råd, Malin hjälpte mig sedan på framhoppningen. 

Minns egentligen inget mer än så, det enda jag minns från själva ritten var att det var så fruktansvärt ljust där inne, haha.. 

Fick ett nedslag och slutade 8:a, utan nedslaget hade jag blivit 2:a vilket inte gjorde att det kändes särskilt mycket bättre direkt..