Ni som följde min gammla blogg vet lite kanske om Pepita, men jag tar det från början så ni hänger med.

Den 21 januari åkte jag och mamma till Jönköping för att provrida Pepita, jag hade inte så stora förväntningar alls. Det räkte för min del att komma in i stallet och se henne så ville jag ha henne. Jag provred henne säker över en timma , ville inte sluta rida denna underbara häst, mamma såg klart och tydligt att jag ville ha henne. På väg hem säger mamma jag gillade allt med henne förutom hennes ögon.. Mamma ringde ägaren 10 minuter senare och sa att vi skulle ha henne, det var med provridningar som var på gång så vi fick ta ett snabba beslut. Jag trodde jag skulle sprika så mycket ville jag ha henne. Men det tog en månad inna vi fick besiktning . 

Den 20 februari åkte jag till skolan en kortis på morgonen sen klockan 11 kom pappa med transporten och bilen för det var Jönköpin som var på listan, vi åkte och hämta mamma med. När vi kom fram till stallet där hon bode var jag nog den lyckligaste tjejen på jorden. Vi lastade och packade i alla hennes saker. Åkte till kliniken för besiktning. Hon hade inget fel på något förutom på det sista saken och det viktigaste av allt , ÖGONEN det visade sig att hon hade grå star på höger öga, men det konstiga var att man inte märkte något. Jag grät så mycket inuti mig , vågade inte vissa något. Men mamma ringde runt till lite folk och sa som det va. Och mamma frågade ägarna fall vi fick låna henne och ha henne på prov och se hur det går. Dom skrev ett lån av henne i två månader. Så jag fick med henne hem. Allt rullade på och ingen märkte att hon hade dåligare syn på höger öga. Hade med henne på två hoppträning och det gick super. Efter en månad så hoppade jag hemma hos bianca en bana på 110 (på söndagen) .

Sen rasande allt:

Jag kom hem från Bianca och mamma sa att vi hade fått en tid i skara för att kolla upp hennes friska öga, fall man skulle kunna köra på det, eftersom hästar kan faktist klara sig på ett öga, faktist ganska vanligt nu för tiden, händer att de opererar bort ögon med. 

Tisdagen: tog jag ledigt från skolan och jag , mamma och pappa åkte med henne till skara. Första testen visade inget så dom tog drop i hennes ögon så hon fick stå i 1 timma, vi passade på att åka och äta. När vi kom tillbaka fick vi gå in med henne i ett rum. Då visade det sig att hon hade en linc losning på vänster öga... Det ögat vi trodde var frisk. Vissade sig va lika dåligt som de andra.  Alla vetrinärer kom på kö för att se i hennes ögon, dem hade aldrig sett något liknade. Alla sa jag fattar inte hur du ens kan rida denna hästen, hon ser ju inget . Och dagen innan hade jag hoppat en bana på 110. Det går inte ihop. Veterinärerna blev chockade när jag sa det. Det enda dom sa, HUR HUR ? HUR KAN DET VARA MÖJLIGT ?? 

Jag och mamma stog där och bara skakade på huvet, har inte sett min mamma så ledsen som då. Och efter den dagen fick jag inte rida min dröm häst på riktigt igen . ALDRIG. 

Har inte fatta vad som hände egentligen att jag fick tillsägnigar att inte rida henne. Nu är det nästan 2 år sen och jag tänker på henne varje dag som går, på ett sätt hade jag aldrig hafr Bonzy nu och jag hade aldrig kommit så långt som jag och Bonzy kommer göra. Men mer känslan och allt som hände var hemskt, vet inte hur många sömn lösa nätter jag hade, var nära på att sluta rida med. Hade ingen ork varken i skolan eller att rida. 

Men det viktigaste av allt är att hon mår bra nu och de gör hon, hon går hos sin ägare och har ett undrabrat liv, dock kan man inte ta föl på denna underbara häst för att hennes sjukdom är smittsam. 

Min högsta dröm är att en dag få se henne hemma i hagen igen, att mamma köper henne och jag bara får ha henne och bara se henne, går inte att beskriva den känlsan och kärleken vi har tillsammans. Jag vill ha henne tillbaka!!!!