För 24 timmar sedan var vi tillsammans, inne i Göteborg. Nu sitter jag i soffan i Kalmar, och Kajsa är ca 5 timmar från mig, i Lidköping. Jag vet inte hur många gånger jag sagt hur mycket jag älskar henne, men det blir aldrig för mycket. För varje gång vi ses så älskar jag henne bara mer och mer och för varje gång vi måste säga hejdå blir det bara värre och värre.

Jag grät i bilen på väg hem igår, dels för att jag saknar alla som jag var med, men mest för att jag saknar Kajsa. Det är inget jag bara säger för att jag vill att det ska låta bra/klyshigt utan det är faktiskt jobbigt på riktigt. Jag skiter i om Kajsa själv inte känner som jag, för jag kommer aldrig sluta tycka om henne så mycket som jag gör. 

Jag saknar allt med henne. Kajsa är min allra allra bästa vän, det känns som att vi kännt varandra sedan vi föddes och det är egentligen inte ens ett år. Jag gör allt för henne, ALLT. Jag kan inte uttrycka mig rätt, det är så mycket jag vill säga men vet inte hur jag ska formulera mig.
Jag skulle vilja ställa mig mitt i New York och skrika hur mycket jag älskar henne, och endå hade det inte varit tillräckligt.

Kajsa, du är på riktigt det bästa som har hänt mig, jag saknar dig varje dag, så mycket att det gör ont. Jag hoppas verkligen att du vet det. Sitter i tårar nu, herregud. OM du bara visste vad du betyder för mig. JAG ÄLSKAR DIG!